19.6
om jag vore en svag person skulle läget vara jävligt annorlunda.
jag skulle ju gett vika för det sjuka, men det ser man att jag inte gör.
inte nu iallafall. jag har kämpat som en idiot och så sitter du där och dömer mig.
missbrukare
på gränsen till scitzofreni
..och en skvätt patetisk.
hjärtat lilla. bara för det. ska jag ge dig någon med alla dessa problem.
de kommande veckorna kommer vi antagligen skrika och gråta men jag var jävligt mogen idag om jag får säga min mening. medans andra inte alls tog samma väg.
och en sista sak innan jag går.
jag vill inte kalla mig svag för jag kan stå emot.
har ju lyckats idag, och hela denna veckan har jag dragit ner åta helvete.
men de historier du berättade, haha. DET är svagt. det är att ge vika.
jag vet iallafall hur man kämpar.
förutfattade meningar-
Jag har tänkt en del på sistone. Alla har så jävligt många förutfattade meningar och jag är ju inte bättre än någon annan. Men är det då okej att säga att vissa faktiskt inte stämmer in i dessa stereotyper av personer.
Jag säger inte tyck synd om mig. Aldrig i hela mitt liv har jag gjort det. För jag har aldrig behövt någons sympati. Vad ska jag med den till, inte direkt som att man blir gladare av sympati. Men jag är grymt trött på detta bitchiga beteende alla har. What goes around comes around. Så att säga, jag är igen inte bättre själv.
Men jag har en frustration. Och det ligger något bakom den, något större än 'oh, nej nu gjorde jag bort mig igen'. För vissa av oss är inte allt lätt. Vissa av oss har saker som hela tiden ligger och gror. Men jag är en av dem som inte vill ha någon fucking hjälp.
Förstå det.
Ja, jag gör bort mig. Tar fel beslut. Hamnar i ett jävla underläge.
Men det är jag.
Så låt då för helvete mig ta hand om det med .. 