2214
"ska jag strunta i spanskan imorgon?"
"nej, det går inte. behöver närvaro."
"men jag klarar inte av lärarens blick. han dömer mig!!"
"alla dömer.. till och med jag själv dömer mig."
"det är skillnad på vad du gör mot andra och vad de gör mot dig dock.."
"hur då .. egentligen. är inte jag rätt objektiv och realistisk kanske?!"
"jo men.. och detta är ett stort men. du har åsikter, ibland starkare ståndpunkter och fördomar till och med. men dessa människor. varenda en av dem som precis gick förbi. såg du inte hur de kollade. de tittar ner på dig. dig och din konstiga stil och alldeles för feta lår"
"du glömde ögonen. de lyser inte längre."
"och leendet är utmattat. jag undrar varför.."
Ibland tror jag att jag lider av mer än ätstörningar och depression. För det är något annat som pågår i detta krig. Jag ifrågasätter det inte. Har inte heller bara accepterat det. Utan det har alltid varit där och jag har lärt mig leva med det. Precis som jag lärde mig gå med två ben lärde jag mig att tänka med andras ögon. Jävla uppfostran egentligen!
