change is gonna come.
Jag är trött på min hårfärg, dess uppbyggnad. Jag är trött på min kropp, dess form och mjuka kurvor. Jag är trött på mina ögon för de är svullna dessa dagar, precis som kinder och hals är. Bieffekter.
Jag tror till och med jag är trött på mina naglar, för de är korta och fula.
Ja jättepatetiskt inlägg, om helt enkelt MIG! Men jag har en poäng.
Jag ska ändra allt detta dåliga till motsatsen. Göra det bra.
Lite som att en förolämpning blir dödstöten, fast åt andra hållet.
Godnatt!
(Tatueringen som kommer om en månad.
En dikt av William Henley Invictus.)
Jag tror till och med jag är trött på mina naglar, för de är korta och fula.
Ja jättepatetiskt inlägg, om helt enkelt MIG! Men jag har en poäng.
Jag ska ändra allt detta dåliga till motsatsen. Göra det bra.
Lite som att en förolämpning blir dödstöten, fast åt andra hållet.
Godnatt!
(Tatueringen som kommer om en månad.
En dikt av William Henley Invictus.)
I would choke all of your town.
Fan, allt som skriks ut.. Världen runt, är förolämpningar och fördomar. Kritik ämnad som negativt. Är det så jävla konstigt att man är funtad som man är då? Dessa skapar mål, tas in och omvandlas hos så många som mig själv. Tills de äter upp oss innifrån.
Ofta är det inte ämnad att vara kritik. I huvudet ses det som en kommentar, något sant och objektivt. Men när det lämnat mungiporna blir det fel. Det blir så fruktansvärt fel, ännu värre snurrar det i öronen av de som uppfattar orden. Meningens innebörd.
"Det som inte dödar dig, lämnar ett ärr"
Ikväll lyssnar jag på Marilyn Manson och hatar alla förolämpningar och all kritik som jag fått idag. Trots att jag inte lämnat huset. Det är kräk på väggar och golv, du är äcklig.
Ofta är det inte ämnad att vara kritik. I huvudet ses det som en kommentar, något sant och objektivt. Men när det lämnat mungiporna blir det fel. Det blir så fruktansvärt fel, ännu värre snurrar det i öronen av de som uppfattar orden. Meningens innebörd.
"Det som inte dödar dig, lämnar ett ärr"
Ikväll lyssnar jag på Marilyn Manson och hatar alla förolämpningar och all kritik som jag fått idag. Trots att jag inte lämnat huset. Det är kräk på väggar och golv, du är äcklig.
Diesel A/W 10-11
Kolla skorna.
Håret. I Die!
Foo Fighters - Skin and bones
no sé.
Jag vet inte om jag gör rätt eller fel. Allt som är sant är att jag är ute på hal is. Lite halare än vanligt. Men jag gillar det. När som helst kan en bomb explodera, om man alltid ska vara vaken måste man också vara närvarande. Kanske genom det kan jag hitta det jaget som försvann i somras.
För jag vet inte vem jag blivit. De senaste veckorna har snurrat i limbo. En stor jävla tunnel utan slut. Jag är dessutom klaustrofobisk. Jag drömmer inte längre, gör varken planer eller lever efter impulser. Just därför att jag har inga. Har stängt av hela känslosystemet sen .. ja typ nyår kanske? Det var för mycket under den perioden och någonstans tog det stopp. Jag pallade inte trycket. Ryggade tillbaka och njöt av absolut ingenting.
Det är inte jag.
Jag har ett enormt temprament som styr allt jag gör i stort sett. Lever efter känslor, inte efter tankeverksamheten eller tanken på konsekvenser. Jag kanske sällan är riktigt glad men jag är inte död.. Kontroll, den är alltid där, och ibland även på fyllan.
Men inte nu.
Så .. jag vet inte vad som är rätt eller accepterat längre.
Inte när alla skyltar pekar åt olika håll..
För jag vet inte vem jag blivit. De senaste veckorna har snurrat i limbo. En stor jävla tunnel utan slut. Jag är dessutom klaustrofobisk. Jag drömmer inte längre, gör varken planer eller lever efter impulser. Just därför att jag har inga. Har stängt av hela känslosystemet sen .. ja typ nyår kanske? Det var för mycket under den perioden och någonstans tog det stopp. Jag pallade inte trycket. Ryggade tillbaka och njöt av absolut ingenting.
Det är inte jag.
Jag har ett enormt temprament som styr allt jag gör i stort sett. Lever efter känslor, inte efter tankeverksamheten eller tanken på konsekvenser. Jag kanske sällan är riktigt glad men jag är inte död.. Kontroll, den är alltid där, och ibland även på fyllan.
Men inte nu.
Så .. jag vet inte vad som är rätt eller accepterat längre.
Inte när alla skyltar pekar åt olika håll..
jag är trött på denna söndagskyla.
ett hjärtas dag.
Har aldrig gillat denna högtiden, eller är det ens det?! Äsch, men detta året finns det inte alls om du frågar mig. Inte aktuellt någostans att endast upplyfta de hjärtan som finns i par, kom igen. Alla hjärtan är ensamma. Ett hjärta är ett hjärta, resten är bullshit.
Okej, ja, jag är förbannat och varit det hela dagen. Organisera och planera, testa något nytt liksom? Skita i allt "ta det som det kommer" för det kommer aldrig något bra.
Ähe.. Ge mig en jävla cigg va..
Okej, ja, jag är förbannat och varit det hela dagen. Organisera och planera, testa något nytt liksom? Skita i allt "ta det som det kommer" för det kommer aldrig något bra.
Ähe.. Ge mig en jävla cigg va..
13feb.
Sugen på att skriva idag. Kanske borde ta en hel lördag till det. Har rätt mycket som behövs göras dessutom, kanske slå 2 flugor i en smäll? Fan, jag brukar inte vara produktiv på helger. Kanske är det denna udda bakfylla som gör tricket för mig? Upptäckte att om jag inte sover tillräckligt så blir jag heller inte lika bakis, bara lite torr i ögonen. Helt okej med mig.
Nej, let's write this baby down.
Nej, let's write this baby down.
Run to the water.
Står mitt i folkvimlet. Hör skratt och jubel, ser leenden och kyssar. Men men egen mun har klingat fast vid leendet som numera ser ut som en grimas åt killen till vänsters armsvett. Det är äckligt. Hela scenariot.
Allt är lätt att glömma i början, det är därför vi alla håller oss i rörelse. Håll sinnena alerta för då slipper du lugna ner dig. När man kommer ihåg att andas kommer man också ihåg vad man känner. Det är självmord. Inte bildligt talat. Eller inte längre iaf. Vad som händer sen vet jag inte. Kanske är det därför jag inte vill tänka på framtiden längre, för jag vet inte om den finns där. Istället fokuseras allt på nu och här, vad finns där för att hålla mig kvar. Positiva tankar är nycklen. Även om de är små. En gratis cigg? Ja, tack!
Allt är lätt att glömma i början, det är därför vi alla håller oss i rörelse. Håll sinnena alerta för då slipper du lugna ner dig. När man kommer ihåg att andas kommer man också ihåg vad man känner. Det är självmord. Inte bildligt talat. Eller inte längre iaf. Vad som händer sen vet jag inte. Kanske är det därför jag inte vill tänka på framtiden längre, för jag vet inte om den finns där. Istället fokuseras allt på nu och här, vad finns där för att hålla mig kvar. Positiva tankar är nycklen. Även om de är små. En gratis cigg? Ja, tack!
Jag hade en dröm, om krossad skönhet. Och en kärlek som försvann men blev återfunnen.
Ny favorit : Georgia May!
Snubblade över en artikel i en skvallertidning om hur denna kändis dotter nu också fastnat i kokain träsket. Det fanns en tid då jag såg detta som en drömvärld, långt innan jag testat på droger. Att faktiskt bara kunna försvinna från både andra och sig själv, och identifiera sig med något missbruk. Jag är min sjukdom!
Därefter inser jag hur denna kvinnan är så ful att jag tycker hon är otroligt snygg.
Allt med henne är så fel att jag ser det som rätt.
Georgia May Jagger :
Därefter inser jag hur denna kvinnan är så ful att jag tycker hon är otroligt snygg.
Allt med henne är så fel att jag ser det som rätt.
Georgia May Jagger :
härdad men bräcklig.
Min hud är härdad så det spelar ingen roll. Min själ är bruten så hjärtat skyll din smärta på mig. Här ligger inte bara din utan så många andras redan. Det är okej. För i var historia behövs en bov, man behöver någon att lägga skulden på. Det är naturligt och acceptabelt. Att säga annat är ren lögn, så gör vi alla.
Jag hade under det gångna året lärt mig hur min åsikt också betyder något, att jag har rätt till mina egna känslor och min uppfattning. Att jag faktisk också kunde ha rätt. Hela det stämmer ju inte riktigt i praktiken. Och nej, jag tycker inte synd om mig själv.
Ville så gärna ta avstånd från allt som hände, det kändes enklare att bara säga att det inte gjorde något. Men det gjorde allt, för det var inte okej. Och jag är inte okej. Aldrig har jag varit på denna botten.
Så skyll på mig hjärtat, för så många kan inte ha så fel.
Alla fingrar pekar åt ett håll. De pekar på den skyldiga.
Det är enklast, och i denna lata värld finns då bara det.
Skyll på felet. För dem är det jag.
Detta är inte okej.
Jag hade under det gångna året lärt mig hur min åsikt också betyder något, att jag har rätt till mina egna känslor och min uppfattning. Att jag faktisk också kunde ha rätt. Hela det stämmer ju inte riktigt i praktiken. Och nej, jag tycker inte synd om mig själv.
Ville så gärna ta avstånd från allt som hände, det kändes enklare att bara säga att det inte gjorde något. Men det gjorde allt, för det var inte okej. Och jag är inte okej. Aldrig har jag varit på denna botten.
Så skyll på mig hjärtat, för så många kan inte ha så fel.
Alla fingrar pekar åt ett håll. De pekar på den skyldiga.
Det är enklast, och i denna lata värld finns då bara det.
Skyll på felet. För dem är det jag.
Detta är inte okej.
faith.
Have a little faith.
Vissa tror på ödet. Jag har själv aldrig gjort det men börjar fan undra om inte alla har någon speciell roll att uppfylla här i samhället. Även om det är en liten en så måste vi vara just den typen av person som vi är. Inte nödvändigtvis den vi själva väljer att vara, eller ens den vi vill vara. Kanske finns det de som inte ens är sig själva.
Jag har alltid varit en typ av person, i alla sammanhang utses jag som 'the bad guy'. Inte med mening, och ibland förtjänar jag inte titlen, men den finns alltid där. Aldrig har jag påstått att jag är en ängel. Men dessa negativa händelser verkar ha etsats sig fast i mitt liv och tänker inte lämna mig ifred.
Tröttheten kommer smygandes. Hur mycket jag än kämpar och faller så blir det inte bra. Länge trodde jag att det var mitt fel, jag fick skylla mig själv för allt som hände. Det var aldrig sant, utan bara 'ensam är du stark' som kom och bet mig i röven.
Om det blir bättre vet jag inte. Funderar inte mycket över det heller, eller framtiden över huvudtaget.
Allt som finns är nu. Trots att jag inte riktigt gör det.
Vissa tror på ödet. Jag har själv aldrig gjort det men börjar fan undra om inte alla har någon speciell roll att uppfylla här i samhället. Även om det är en liten en så måste vi vara just den typen av person som vi är. Inte nödvändigtvis den vi själva väljer att vara, eller ens den vi vill vara. Kanske finns det de som inte ens är sig själva.
Jag har alltid varit en typ av person, i alla sammanhang utses jag som 'the bad guy'. Inte med mening, och ibland förtjänar jag inte titlen, men den finns alltid där. Aldrig har jag påstått att jag är en ängel. Men dessa negativa händelser verkar ha etsats sig fast i mitt liv och tänker inte lämna mig ifred.
Tröttheten kommer smygandes. Hur mycket jag än kämpar och faller så blir det inte bra. Länge trodde jag att det var mitt fel, jag fick skylla mig själv för allt som hände. Det var aldrig sant, utan bara 'ensam är du stark' som kom och bet mig i röven.
Om det blir bättre vet jag inte. Funderar inte mycket över det heller, eller framtiden över huvudtaget.
Allt som finns är nu. Trots att jag inte riktigt gör det.
and it's my buisness. my weakness. i gotta wonder what it's all about.
Ironiskt att jag har ett inre lugn som inte bryter för något när hela livet går käpprakt åt helvete. Är det tryggheten som skapar lugnet eller överlevnadsinstinkten? Eller så börjar man fundera på hur fan livet sett ut tidigare, om glansdagarna är över var de verkligen så glansiga? Jag spenderade mina år med en cigg som sällskap på vägen ifrån.. hela tiden från något, aldrig mot.
Börjar tvivla på detta som folk kallar lycka. Det finns inte, aldrig ren och skär lycka. Det är ett påhittat ord som glamoriserar ett ord som redan finns. Lugn.
Allt är relativt. Vi lever våra liv under ett konstant jordskalv. Att slappna av och ta in, se utifrån ett annat perspekt, att lära sig uppskatta de små sakerna. Få gör det, många strävar efter en självbild som inte ens existerar i drömmar. Men när man står under ett metaforiskt vulkanutbrott och bara känner den totala lyckan. Kanske är det då man har släppt idealet, sänkt det till konkreta saker du redan uppnått. Det enda tillfället att stå stilla, acceptera att allt annat skakar våldsamt.
Även när du själv skakar våldsamt, av chock och adrenalin. Av förnekelse och insikt.
Du blir svagare än svagast när resten av verkligheten faller samman.
Men när det finns en punkt, mörk eller ljus, det kvittar.
Men den är stark, den är säker, då kvittar det hur söndersliten du är ..
Det är i de tillfällena som du får styrkan att stiga till en högre individ. 
han lärde mig skillnaden mellan att titta och se.
wrong or right.. left or perfect..
Ler utan anledning.
Ansvaret bara försvann.
Utan identitet står hon vid fönstret utan att önska sig bort. Iallafall inte bort från sig själv längre. På någon vänster så omfamnar hon sig själv, känner revbenen och ryggens konkreta natur. En gammal vana och en ny älskare, allt på samma gång. Snön hör till på något oundvikligt sätt. Inget kräver längre en förklaring.
Att fundera är inte längre en uppenbar handling utan mer ett extra tidsfördriv som inte dyker upp. Finns kanske inga tankar kvar att tänka, endast att säga högt och göras till verklighet. "Hej, jag finns och jag står här". Något i den andan.
Vissa springer, och några ser på. Hon vänder bara ryggen till, för hon har större saker på G. Saker som alla vet om men inte tar någon notis om. Skönt och förnedrande på samma gång. Alla motsatser i världen samlas i ett hörn och görs till verklighet. Allt på samma gång.
Leendet finns kvar.
Men inte hon.
Ansvaret bara försvann.
Utan identitet står hon vid fönstret utan att önska sig bort. Iallafall inte bort från sig själv längre. På någon vänster så omfamnar hon sig själv, känner revbenen och ryggens konkreta natur. En gammal vana och en ny älskare, allt på samma gång. Snön hör till på något oundvikligt sätt. Inget kräver längre en förklaring.
Att fundera är inte längre en uppenbar handling utan mer ett extra tidsfördriv som inte dyker upp. Finns kanske inga tankar kvar att tänka, endast att säga högt och göras till verklighet. "Hej, jag finns och jag står här". Något i den andan.
Vissa springer, och några ser på. Hon vänder bara ryggen till, för hon har större saker på G. Saker som alla vet om men inte tar någon notis om. Skönt och förnedrande på samma gång. Alla motsatser i världen samlas i ett hörn och görs till verklighet. Allt på samma gång.
Leendet finns kvar.
Men inte hon.
Let's stand in the woods together and share a cigarett.
btw.
har blivit något fel i bloggen.
gamla inlägg har poppat upp på första sidan.
ignorera.
gamla känslor, och gamla tankar. . .
("jennymariaströmberg" , "be the miracle" , "fools in love" , "insomnia" , "tröttare än..")
gamla inlägg har poppat upp på första sidan.
ignorera.
gamla känslor, och gamla tankar. . .
("jennymariaströmberg" , "be the miracle" , "fools in love" , "insomnia" , "tröttare än..")
coming back.
be the miracle.
if you want a miracle.
be the miracle.
Fools in love.
Fools in love, well are there any other kind of lovers?
Fools in love, is there any other kind of pain?
Fools in love, are there any creatures more pathetic?
Fools in love, never knowing when they've lost the game
Fools in love they think they're heroes
'Cause they get to feel no pain
I say fools in love are zeros
I should know, I should know
Because this fool's in love again
Fools in love, gently hold each others hands forever
Fools in love, gently tear each other limb from limb
Everything you do, everywhere you go now
Everything you touch, everything you feel
Everything you do, even your rock 'n' roll now
Nothing mean a thing except you and your baby
Love your baby,
love...
Fools in love, is there any other kind of pain?
Fools in love, are there any creatures more pathetic?
Fools in love, never knowing when they've lost the game
Fools in love they think they're heroes
'Cause they get to feel no pain
I say fools in love are zeros
I should know, I should know
Because this fool's in love again
Fools in love, gently hold each others hands forever
Fools in love, gently tear each other limb from limb
Everything you do, everywhere you go now
Everything you touch, everything you feel
Everything you do, even your rock 'n' roll now
Nothing mean a thing except you and your baby
Love your baby,
love...