andetag som fyller mörkret.




här i mörkret är jag säker.


med stängd dörr och ögon som blundar under täcket.
då slutar huvudet bulta men ångesten förhandlar
fram förnuftet och skuldkänslorna i mig.

men mina andetag gör mig säker. de håller kvar min
kropp från att flyga ut i omedvetandet, de får mig att
inte tappa vem jag är i denna värld som gör allt för
att ändra mig..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback