Förföriska stjärnor. Förföriskt sken.
Snurran blåser. Allt flyger, likaså mina fötter. Anklarna knäcks och en smärta sprids upp genom låren. Inga skrik hörs, inga tårar fälls. Regn blandas med blod och snart infattar sig händerna längs med min kropp. De dömer, de sliter. Ut med hjärta och lungor, de var inte värda något ändå. Munnen blir spänd och ögonen tvingar bort alla tankar, de får inte, de har inte tillstånd. Jag skapar min egen smärta nu, jag är min egen givare och mitt eget ansvar. Händerna drar sig tillbaka, sakta försvinner smärtan, ögonen öppnas. De tittar förundrat, vakande. Tittar ner. Det är då det kommer. En fot med enorm kraft träffar ansiktet. Fortfarande inga skrik, men ingen tom blick. Fötterna som ersatt händerna fortsätter, de trampar och stampar. Svingar och träffar. Nu vill jag skrika men kan inte. För händerna rev ut mina lungor. Ett mörker nalkas över mig, och genom min öppna mun drar ett par ögon fyllda av försmädlighet ut min själ.
Sakta men säkert försvinner mörkret. Ett oranget sken lyser upp marken. Smuts, gräs och tovor. Snart kommer någon att hitta en halvt förstörd flicka, utan att ens märka det.
En filofax nerslängd för pliktens skull.
Det finns så mycket jag vill berätta och dela med mig av men denna stora mur sätter stopp. Det kallas medvetet tänkande. Jag är för analytisk för att må bra, öppnar inte de dörrar som jag stängt med lås och bom. Hemligheterna kommer antagligen alltid att vila där tryggt.
Missförstå mig rätt nu. Det handlar inte om händelser och problem i vardagen, de finns och det kan jag inte göra något åt. Det jag låser bort från omvärlden är mina känslor. De innersta tankarna som inte kan få tårarna att sluta rinna.
Det sägs att det är farligt att överanalysera det förflutna, men just nu är min framtid för oberäknelig för mig att klara av. Det enda fysiska som nu så uppenbarligen är stört utav denna känslokallhet är min rädsla för filofaxen. Den innehåller framtiden. Min framtid, mitt liv. Tomma sidor med streckade linjer som bara väntar på att fyllas med anteckningar och diverse planeringar. Men jag kan inte. Det går inte.
I’ve shut down.