lögn eller lögnare?
Det är ju alla uttalande som undanhåller information så skillnaden borde inte finnas där. Några säger att det är avsikten som gör skillnaden men jag håller inte med. Alla lögner sägs för att man vill skona någon annans känslor men de gör ändå lika ont, de orsakar samma smärta när sanningen kommer fram. Och är det inte så att lögnaren alltid har samma skuldkänslor oavsett lögnen?
Eller är det bara jag som överdriver. Klart inte. En attack är en attack, ett bråk är ett bråk. Saker som man kan lämna bakom sig, men en lögnare vet alltid hur man ljuger. Precis som en missbrukare alltid kommer minnas hur enkelt det var att hitta på en lögn. Lika lätt som att dra en lina eller spy upp en kräkning.
Kräkning, kränkning. Sak samma. Det är allt lögner. Det är bara lögner i en värld som man försöker få att framstå som en sanning.
Inget är sant och allt är falskt. Du kan inte lita på någon och minst av allt dig själv. Varför säger jag så? Jo, därför att du kan aldrig vara riktigt säker på vart du har dina gränser, hur långt du kan gå i olika situationer.
Du känner ingen och minst av allt dig själv.
intersections;
Grymt dåligt samvete är något annat som dyker upp i huvudet, förtjänar inte denna killen mer än en sjuk flickvän som inte kan ta vara på något bra i livet. För det är den bittre sanningen. Jag vet inte varför men jag har alltid varit sån, om jag ser något bra komma min väg så krossar jag det utan att blinka. Jag förstör alla chanser jag har på lycka och välmående.
Han förtjänar mer än en tjej som sover grotestk och inte alltid kan säga hur hon verkligen känner.
Jag ligger hemma och är sjuk och han kommer och överraskar mig med rosor och kyssar.
Jag är livrädd.
För att acceptera lyckan i mitt liv.
För att släppa in någon och låta dem se mig.
För att växa ur min säkra zon.
Att göra folk besvikna. Att gå på fel kant och istället för en mysig kvällspromenad så slutar det i att en landmina exploderar. Kan jag ändras? Jag vet inte. Men nej, jag tror verkligen inte det.
Förlåt.
i miss the tingle. i miss the coldness.
Jag bryter ihop under deras press. Jag hatar för vad jag gör med de som jag faktiskt bryr mig om. Men mest av allt hatar jag bara rakt igenom mig själv. För varför kan jag inte vara starkare än såhär. Jag hade satt upp murarna som ett skydd mot dem, så varför fungerar det inte. Varför kommer de in under huden på mig?!
Jag ogillar starkt personen jag har blivit nu.
Och det är något jag inte kan ta tillbaka.
Förlåt.
fuck the good girl.
tre attacker. tre helt onödiga handlingar.
vet inte varför men när ögonlocken slogs upp så tändes också ett monster som länge legat i dvala. trodde att jag hade kontrollerat besten men den senaste tiden har allt bevisat motsatsen. fuck..
han för fingrarna mot sina läppar och jag känner en skuld. jag har ett missbruk som jag inte kommer ifrån. jag kan inte erkänna det för jag vill vara bättre än vad jag egentligen är. jag döljer inte mer än själva handlingen, för jag kan inte ljuga om mig själv. att jag haft problem har jag öppet berättat. men det är knappast en giltig ursäkt.
på morgonen är det att jag valt fel kurser, klätt mig fel och på kvällen är det att jag inte kan ansvara för mina pengar och spenderar dem på onödiga saker som jag aldrig kommer ha nytta av och att jag inte kan prioritera min tid. all denna besvikelse och mensvärk. är det egentligen konsigt att jag bara vill vräka i mig allt som kommer i min väg?!
det är kanske inte mitt fel men det är mitt problem att lösa. 
fruits of the forrest.
Man kan ju fråga sig vad det är för ett substitut. Vad jag egentligen vill ha.
Vilket tomrum jag försöker stoppa igen med massa shoppingpåsar.
För ja, jag gjorde det idag igen. 800:- .. poff .. borta!!
Det finns en sak som jag vet att jag alltid velat. Bli accepterad. Som mig själv. Och min stil är något som alltid blivit accepterat. Till och med när jag går ut som en polsk hora och bilar stannar och tutar, fråga mig inte varför. Kanske om jag shoppar tillräckligt mycket kommer dessa materialtistiska ting kanske.. en dag.. älska mig tillbaka lika mycket som jag älskar dem.
Det är en ohälsosam relation jag har till shopping. Till kläder, skor, assessoarer.. you name it, it's sick.
Allt är helt plötsligt besmutsat. Fläckigt av min desperation.
Men aldrig någonsin tänker jag vara avundsjuk. Aldrig på någon..!
För jag är bra. Eller, min garderob är iaf helt acceptabel..
19:27
Så jag ska spendera kvällen i den andan.
Framför tv:n.
Framför datorn.
Bilder fladdrar hit och dit.
Ljud hörs från allt utom mig. Det är inte jag, det är monstret inom mig.
Men det är lugnt och tömt nu.
En cigg, oh ja!
11aug. 14:05
Finn ett fel!!
Jag är helt wasted idag, total bortkastad energimassa som degar ihop sig med något som resulterar i cigg och för mycket mat. En gång fanns där 2 flickor som pratade om dåligt sex i ett kök medan de plockade undan pizzan de ätit tillsammans med 4 andra brudar. Dessa flickor har nu vuxit upp. Men inte riktigt hittat sin väg. De försöker desperat klinga sig fast vid allt som kommer i deras väg men de enda som tycks stanna är just dessa 2 flickor.
Idag är de på vars en sida om väggen. En värld som krockat med en annan.
De som trodde att de hittat rätt spår, iallafall för en liten stund, trampade igårkväll i en björnfälla. Båda två blöder, men en är mer skadad än den andra. Eller är det bara en synvilla för att den ena skriker mer och högre? De är skadade. Förbannade. Och hopplöst försvunna. I varandra.. i någon prins.. eller helt enkelt bara borta.. det är bara för gudarna att veta.
en god fe eller elak drottning?
Visst känner jag skillnaden även om jag inte vill medge det för någon. Det är svårast att ljuga för sig själv och därför kan jag inte blunda längre för denna önskan som etsade sig fast på min näthinna för så många månader sen. Den dröm som jag endast fick nudda vid på nyårsnatten 2009.
Den som jag sumpade för att testa gränserna. Prioriterade utan att riktigt veta vad jag gav mig in på. Oövervinnerlig, tror jag någon sade. Eller var det bara ett spöke som blåste genom rummet?!
Jag strävar men kämpar inte.
Eller ljuger jag nu igen?!
I denna värld finns inte endast vitt och svart. Det är en värld målad i gråskala. Så vilka mått ska man använda när man sorterar ut alla lögner från det förflutna som man på något sätt har omgjort till sanning i sitt egna psyke.
Jag vill inte tänka mer på det förflutna, allt det negativa. Allt jag behöver nu är vetskapen. Men nyfikenheten på framtiden kliar. Det kliar i den sjuka sidan så att jag snart blir galen. Och att balansera med en fot stadigt på jorden medans hjärtat flyger iväg någon annan stans är ju sjukt obehagligt. Det är just där som fällan finns har jag lärt mig. Det måste vara antingen eller. Så jag låter mig flyga några dagar och andra springa framåt.
Kompomiss med det goda och onda?!
Det är ju vad vi lärt oss från sagorna..
a new dawn.
This isn't how it's supposed to be.
Ibland kan man gå för långt.
Ibland går man inte tillräckligt långt.
Den senaste veckan har jag gjort båda dessa saker. Just sådär ordagrant.. vet egentligen inte vad jag ska säga mer än att något händer. Några pusselbitar faller på plats. Eller har de alltid varit där, och det bara är jag som har satt dem på fel plats?
Sannolikheten för båda alternativ är stor.
Det enda man inte ska göra är att reflektera över det för mycket. Uppmärksamma skillnaden. Javisst, men sen räcker det. Njut istället av tillfället som har uppenbarat sig. Och få det att hålla så länge som möjligt!
Hjärtat, jag kommer vara här för dig när vi båda tappar alla pusselbitar.
alter-ego pixie.
Jag trodde att jag kunde kontrollera dem, precis som min äs.
Men murarna fick mig att inta en roll och testa honom. Han är kvar men det är också mina murar. Jag ser att han märker av dem men förstår inte vad de faktiskt innebär. Eller så har jag fel därför att e är en så stor del av mig, har vuxit fast i min själ..
Nej, de är inte jag.
Murarna är inget annat än ett alter-ego.
Även om mitt alter-ego blir skadat så lider inte jag. Eller så var planen.. Men nu lider jag samtidigt som murarna står intackta. Jag vet inte riktigt vad jag känner för dem heller. En hatkärlek, för de är den enda trygghet jag har.
En snuttefilt hård som sten och fylld med blod.
..vackert
så vackert..
destroying chains. chains are breaking.
Har ni någonsin förstört en person?
Inte krossat ett hjärta eller trashat ett rykte. Förstört personligheten rakt av.
Jag vet en person som har kedjor längs sina ögon. Detta är kedjor som binder tillbaka honom från att bli någon han inte respekterar, någon han inte kan stå för. Men samtidigt vill han så gärna vara den ogillade person. Kedjorna hindrar hans handlingar från att bryta gränserna.
De flesta har några sådana här kedjor.
Kedjor som är byggda på smärta, förtryck och rädsla.
Att krossa en sådan kedja..
..är fruktansvärt.
Utan att riktigt veta om det har du raderat en person från världhistorien. En själ har ändrat färg och nya tankebanor har satt igång. Och allt du gjorde var att vara dig själv och hjälpa någon komma lite närmare en fantasi. Bara det att fantasin blev verklighet.
Så när går en önskan över i hopplös verklighet?!
När alla hämningar släpper..
billiga skor = kärlek??
Förr har jag alltid velat satsa på kvalitet ch gärna betalat några hundralappar mer för plagg som jag verkligen älskar. Kanske inte så länge. Men nu har jag gått och kärat ner mig.. På riktigt.
Skorna som fick en mun har fått en värd ersättare. Och kanske är det vad livet går ut på. Att man ska förlora och nästa uppdrag är att hitta något som ersätter den förra. Vi gör det med pojkvänner så varför inte skor med?!
Same shit different name!
OLD:
NEW (to the left) :
one day, i'm gonna rise up.
Kanske ett ouppnåligt mål. Men vi behöver alla något att sträva efter.
Skit i om drömmarna ändras från dag till natt. Skit i det!
Enda möjligheten att klara av ett ouppnåligt mål är att bli bättre än det.
Vinn över målet, för det är där den riktiga mållinjen finns!
super-model-diet.
En förtrollning som tar sig roten hos unga i arbetslivet.
Varför?
Svaret är enkelt ; Det är enkelt!!
Efter att ha jobbat i 3 år så märker man lätt en tydlig skillnad på klädsel, blickfång och absolut mat och gångstil. De flesta vill komma långt i karriären och det gör man genom att få större och större andsvar. Med ansvaret kommer kontroll, och för att andra ska läsa av det som att man kan ta hand om ansvaret som ges en måste man se ut som att man har ansvar OCH kontroll över sig själv.
Något som är lätt gjort med denna diet. Kaffe, Cigg och Höga skor.
En blick av uppmärksamhet på vad som händer omkring en och att man är för viktig för att de ut som en lantnolla. Vem som kom på det hela vet jag inte, men jag är en efterföljare. En status som är hatad hos de flesta men som vi inte kan hjälpa att vi är stämplade under.
Det är chic och status som gäller.
Oh, vad jag hatar och älskar denna värld..
en halv frukt är min undergång
en kronisk sjukdom är den sortens sjukdom som aldrig försvinner.
och det är därför jag nu går runt och grämer mig för att jag åt en halv banan, hunger det är anledningen. det är anledningen till allt. det startade ett beroende i att räkna. räkna och organisera. och även där gick jag överbord.
räknade pengar. räknade dagar. räknade timmar och måltider däremellan.
krävande eller underhållande? linjen är tunnare än vad de flesta tror, för en hobby är det inte.
det är en livsstil, kanske den enda här i världen som inte är självald.
3augusti
kaffet har en lugnande effekt som vanligt, ända till jag hör skriken från ovanvåningen.
hatar hatar hatar
hon skriker att vi är hemska människor, att hon ska ta livet av sig för vår skull. vad vi än säger så lugnar hon sig inte och längst in i hjärtat önskar jag att hon faktiskt gör det någon dag.
fyller jag nu kraven för "dålig dotter"?!
men jag kan inte ta mer lidande.
jag har påbörjat mitt fjärde liv, ett liv jag inte vill att hon eller någon annan som kan påminna om det förflutna ska vara en del av. istället för att stanna kvar så letar jag ett skydd i regn. det öser ner mer och mer, ända tills ciggen är fallfärdig.
kommer tillbaka till jobb efter semestern med ångesten i ögonen och en genomskinlig tröja klistrad mot bröstet.
hade inte du anställt mig älskling?!
