Johanna-Sofie

vaknar försent. men helgen var värd det.
kaffet har en lugnande effekt som vanligt, ända till jag hör skriken från ovanvåningen.
hatar hatar hatar
hon skriker att vi är hemska människor, att hon ska ta livet av sig för vår skull. vad vi än säger så lugnar hon sig inte och längst in i hjärtat önskar jag att hon faktiskt gör det någon dag.

fyller jag nu kraven för "dålig dotter"?!
men jag kan inte ta mer lidande.

jag har påbörjat mitt fjärde liv, ett liv jag inte vill att hon eller någon annan som kan påminna om det förflutna ska vara en del av. istället för att stanna kvar så letar jag ett skydd i regn. det öser ner mer och mer, ända tills ciggen är fallfärdig.

kommer tillbaka till jobb efter semestern med ångesten i ögonen och en genomskinlig tröja klistrad mot bröstet.
hade inte du anställt mig älskling?!