alter-ego pixie.

Mina murar spelade mig ett spratt,
Jag trodde att jag kunde kontrollera dem, precis som min äs.

Men murarna fick mig att inta en roll och testa honom. Han är kvar men det är också mina murar. Jag ser att han märker av dem men förstår inte vad de faktiskt innebär. Eller så har jag fel därför att e är en så stor del av mig, har vuxit fast i min själ..

Nej, de är inte jag.
Murarna är inget annat än ett alter-ego.

Även om mitt alter-ego blir skadat så lider inte jag. Eller så var planen.. Men nu lider jag samtidigt som murarna står intackta. Jag vet inte riktigt vad jag känner för dem heller. En hatkärlek, för de är den enda trygghet jag har.
En snuttefilt hård som sten och fylld med blod.

..vackert
så vackert..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback