Johanna-Sofie

Jag måste lägga av, aldrig kommer jag bi frisk om jag fortsätter såhär.

Grymt dåligt samvete är något annat som dyker upp i huvudet, förtjänar inte denna killen mer än en sjuk flickvän som inte kan ta vara på något bra i livet. För det är den bittre sanningen. Jag vet inte varför men jag har alltid varit sån, om jag ser något bra komma min väg så krossar jag det utan att blinka. Jag förstör alla chanser jag har på lycka och välmående.

Han förtjänar mer än en tjej som sover grotestk och inte alltid kan säga hur hon verkligen känner.
Jag ligger hemma och är sjuk och han kommer och överraskar mig med rosor och kyssar.

Jag är livrädd.
För att acceptera lyckan i mitt liv.
För att släppa in någon och låta dem se mig.
För att växa ur min säkra zon.

Att göra folk besvikna. Att gå på fel kant och istället för en mysig kvällspromenad så slutar det i att en landmina exploderar. Kan jag ändras? Jag vet inte. Men nej, jag tror verkligen inte det.

Förlåt.