091201
Fryser..
Vet inte vem det är som jag saknar.
Men något fattas.
Trygghet, Tillhörighet, Samförstånd.
Men var, när och hur?
Den riktiga frågan vågar jag inte ställa. Varför ställa allvarliga frågor när de ändån bara uppfattas som retoriska?! För jag vet inte svaret. Kommer kanske aldrig veta. Är kluven i två delar. En sorg som ätit upp mig innifrån eller en som jag var med och skapade idag.
Frågan jag inte vågar yttra högt är från vem jag kommer att få dessa saker från, eller rättare sagt vem jag VILL ska uppmärksamma dem. Om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag vill ta kontakt med det svaret oavsett i vilken riktning det skulle gå.
Åt ena hållet kommer det vara en besvikelse för mig själv. Jag kommer gjort som alltid förr. Faller för det som jag tror är nödvändigt men glömmer vad som är viktigast, min egen vilja. Det andra är att jag kommer aldrig släppa murarna oavsett vad som händer i framtiden. Då kommer striden om jag verkligen vill vara jag utan att visa mitt inre. Det tredje alternativet duger inte. Det är en person jag aldrig tar för givet men som inte får den beröm den förtjänar. Och därför litar jag så pass mycket, eller rättare sagt, jag litar så pass lite på mig själv för att vilja ha med denna på listan.
Tar en cigg och känner att frosten börjar gro över hela mig. Hela jag värker, ända innifrån och ut. Jag är förvirrad, snurrar fast jag står på samma ställa med lite mindre kvar av ciggen. Hetsröker i panik, hör skogens nattljud. Panik! Men för vad?!
Vet inte vem det är som jag saknar.
Men något fattas.
Trygghet, Tillhörighet, Samförstånd.
Men var, när och hur?
Den riktiga frågan vågar jag inte ställa. Varför ställa allvarliga frågor när de ändån bara uppfattas som retoriska?! För jag vet inte svaret. Kommer kanske aldrig veta. Är kluven i två delar. En sorg som ätit upp mig innifrån eller en som jag var med och skapade idag.
Frågan jag inte vågar yttra högt är från vem jag kommer att få dessa saker från, eller rättare sagt vem jag VILL ska uppmärksamma dem. Om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag vill ta kontakt med det svaret oavsett i vilken riktning det skulle gå.
Åt ena hållet kommer det vara en besvikelse för mig själv. Jag kommer gjort som alltid förr. Faller för det som jag tror är nödvändigt men glömmer vad som är viktigast, min egen vilja. Det andra är att jag kommer aldrig släppa murarna oavsett vad som händer i framtiden. Då kommer striden om jag verkligen vill vara jag utan att visa mitt inre. Det tredje alternativet duger inte. Det är en person jag aldrig tar för givet men som inte får den beröm den förtjänar. Och därför litar jag så pass mycket, eller rättare sagt, jag litar så pass lite på mig själv för att vilja ha med denna på listan.
Tar en cigg och känner att frosten börjar gro över hela mig. Hela jag värker, ända innifrån och ut. Jag är förvirrad, snurrar fast jag står på samma ställa med lite mindre kvar av ciggen. Hetsröker i panik, hör skogens nattljud. Panik! Men för vad?!
Kommentarer
Trackback