Johanna-Sofie

• Imorgon är det helt plötsligt julafton
• Jag kommer få saker, utan ha gjort mig förtjänt av dem
• Det ligger rosa tomtehuvuden i vattnet, och de reste från MAXI.. till mig.. till den vita keramiken
• På tre dagar har jag tjänat drygt 2 000:-
• Men har bara en 50-öring i plånboken

Jag saknar allt vad som brukade vara njutning. Allt vad som brukade vara trygghet men även det som brukade vara rädsla och förakt. Varför? Jo men kanske för att jag då iaf visste vad som var vad. Nu ser jag att det som jag brukade älska att ha nära föraktar jag nu. Så då måste jag ju ha något annat att älska, eller? Alla älskar något. Någon.

Jag kämpar, jag gör rätt. Men resultaten blir fel och jag får inga vinster. För julafton är ingen vinst, klapparna är ingen belöning. De säger när man är liten att man måste vara snäll året om för att få några klappar, annars kommer du endast få en klump kol. Jag är aldrig snäll, verkligen, jag är hemsk 80% av tiden. Och när jag försöker vara genuin slutar det med att jag blir rädd för mig själv och gör en 180 grader vändning. Men ändå ser jag paket under granen som kommer att vara i mina händer imorgon. De kommer att stå till mitt förfogande när jag helst vill.

Men tänk så vill jag inte ha det så. Hur säger man till sina föräldrar att man inte vill ha deras gåvor för att man inte gjort sig värdig av vare sig dem eller kärleken de kom med?