19.6

är det inte ironiskt att när jag för en gångs skull är helt, eller okej kanske inte helt men hysat, sa allt rätt ut, okej nästan. men då dumförklarar kärringen mig och kallar mig svag. ehm, ursäkta? skulle detta vara något lätt att ha att göra med. tant lilla du har ingen aning om allt som lett upp till nu.

om jag vore en svag person skulle läget vara jävligt annorlunda.
jag skulle ju gett vika för det sjuka, men det ser man att jag inte gör.
inte nu iallafall. jag har kämpat som en idiot och så sitter du där och dömer mig.

missbrukare
på gränsen till scitzofreni

..och en skvätt patetisk.

hjärtat lilla. bara för det. ska jag ge dig någon med alla dessa problem.
de kommande veckorna kommer vi antagligen skrika och gråta men jag var jävligt mogen idag om jag får säga min mening. medans andra inte alls tog samma väg.

och en sista sak innan jag går.
jag vill inte kalla mig svag för jag kan stå emot.
har ju lyckats idag, och hela denna veckan har jag dragit ner åta helvete.
men de historier du berättade, haha. DET är svagt. det är att ge vika.

jag vet iallafall hur man kämpar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback