Johanna-Sofie

man behöver inte vara självmordsbenägen för att tänka
på döden. det gör en realistisk. jag känner mig kvalificerad
nog att kunna göra denna bedömning därför att jag varit
vid det steget att vilja dö, men är det inte längre. snarare
fruktar jag nu den tillsammans med ålderdomen. men
det hindrar mig inte från att nyfiket tänka på den.
hur, när och var, varför?

det ska vara på en plats som stod mig nära och
på grund av en utlöst konsekvens av mitt livs handlingar.
men det måste vara när jag är redo.

ännu en rädsla. tänk om man dör och missar
sitt livs viktigaste dag!

nej, jag vet inte exakt hur, var och när jag hade
helst önskat att dö men jag är 100% säker på
att jag vill vara den som tar död på mig själv
så att säga. vare sig det är ett rakblad över
handleden eller efter en bulimisk livstid.
det ska vara min död!