Johanna-Sofie

pratade med mia idag och vi kom in på hur jag vill hjälpa min mamma ta
tag i sitt liv. och hon tycker det är självklart därför att jag behöver en
mamma som tar hand om mig. men jag tror faktiskt det är mer för
min syster jag vill hjälpa mamma. inte alls för mig själv.

man känner en annan stämning när hon är med, och den är jobbig.
den är kvävd och olidlig och tar på alla som är i rummet.

för mig är det lugnt, jag ser en utväg. jag flyttar om några år.
men min lillasyster måste ju vara kvar här i x antal år till, och hon är
svagare än mig och kan lätt.. eller rättare sagt är på god väg att
ta efter mammas svaga själ.

så jag vill stärka mamma för att göra det lättare för min syster att
vara hemma. jag vill få min syster att må bättre i längden. på ett
plan där det inte är jag som är problemet och jag kan egentligen inte
fixa det.

men efter allt denna lilla flicka fått stå ut med genom mig, känner jag
mig skyldig att faktiskt försöka. för hennes skull.