nickokick och koffeinkick.

suttit ute i blåsten på en kyrkotrappa under lunchen med min älskade Em, vi började samtalet ganska casual men som vanligt kommer vi strax in på djupare ämnen. oss själva som personer och vår relation till varandra.
detta är den enda människa som jag dragit in, men från början var hon bara en i mängden, jag försökte skrämma bort henne med mina problem. men dte fungerade inte, jag tror snarare att dte fick henne att sugas in mer. kanske låter lite egoistiskt men jag känner henne så pass väl att jag idag vet att hon antagligen tänke "denna bruden är inte precis som alla andra". för nej det är jag inte.

jag sitter inne med mina hemligheter och skryter inte med dem. vi har dem alla så vad är det för speciellt att ha dem egentligen?!

jag vet att hon är medveten om mina problem och det kan vara skrämmande.
det är inte mitt längre. utan dte är hennes med, därför att vi är en så pass stor del av varandras liv.

men när ska man börja ändra sig själv för att man påverkar andra?
eller ska man ens göra det. om du inte är du, vad finns dte då för anledning för dem att stanna kvar?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback