en vecka senare-
Ingenting har hänt. Eller ingenting nytt iaf.
För det är samma konflikter som utspelar sig i mitt huvud. Samma spöken som alltid förr som spökar. Med en liten skillnad.
Nu ackompanieras de av skulden och skammen. Det är starka sidor från två håll och jag står på bådas sida. Det skiftar från timme till timme men skulden sitter fastbränd i huden på mig.
Att gå från sjuk till frisk.
Går inte.
Går under.
Idag ska jag konfrontera pappa och berätta sanningen.
Jag står inte ut med dem.
Jag vill bort, men denna gången har jag en annan lösning än förr.
Förut när jag befann mig i denna situationen ville jag inte ha med dem att göra för att jag inte ville leva. Nu är det tvärtom. Jag vill bort för jag vill leva. Jag FÖRTJÄNAR att leva ett värdigt liv.
Hon kedjar fast mina murar och kollar bort när jag gråter i den kalla vinden.
Fan vad jag föraktar denna människa som kallas min mamma.
För det är samma konflikter som utspelar sig i mitt huvud. Samma spöken som alltid förr som spökar. Med en liten skillnad.
Nu ackompanieras de av skulden och skammen. Det är starka sidor från två håll och jag står på bådas sida. Det skiftar från timme till timme men skulden sitter fastbränd i huden på mig.
Att gå från sjuk till frisk.
Går inte.
Går under.
Idag ska jag konfrontera pappa och berätta sanningen.
Jag står inte ut med dem.
Jag vill bort, men denna gången har jag en annan lösning än förr.
Förut när jag befann mig i denna situationen ville jag inte ha med dem att göra för att jag inte ville leva. Nu är det tvärtom. Jag vill bort för jag vill leva. Jag FÖRTJÄNAR att leva ett värdigt liv.
Hon kedjar fast mina murar och kollar bort när jag gråter i den kalla vinden.
Fan vad jag föraktar denna människa som kallas min mamma.
Kommentarer
Trackback