homeless.

Jag hatar detta. Att inte ha något hem.
Allt som finns är denna kvävande känslan i halsen och över hela mig. Jag får inte andas, inte tänka själv om jag inte kommer fram med svaren som de vill ha.

Det är ett fängelse.

Förut kunde det hjälpa om de inte fanns här. Men bara att se DERAS möbler och DERAS hem. Det är jobbigt. Och jag fixar snart inte mer.

Bara att vakna upp här är en plåga. Jag hatar varje morgon. Varje kväll.
Hatar det till den grad att jag gör mig själv sjuk.

Bokstavligt talat..


Kommentarer
Anonym säger:

vilka är de?

2009-09-03 | 21:04:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback