tisdagsmorgon.
Går in i duschen.
Gråten i halsen och slagen i knytnävarna.
Varmt vatten, hård stråle.
Sjunker ihop.
Chokladsåsen gör vaderna ljusbruna och jag upptäcker en reva på det västra benet. Istället för att bry mig riktar jag munstycket mot ansiktet. Hela jag dränks till något annat. Sjunker längre och längre ner tills jag halvligger och inte längre får luft. Tappar allt. Musklerna har sedan sommaren förlorat sin spänst så jag ber dem inte längre att hålla upp mig.
Det största spelet är att sedan resa sig upp, göra en hårinpackning, sminkning och prova olika klädkombinationer. Åka in till stan och leva ett till synes vanligt liv. Att orka med det är det jobbigaste jag någonsin gjort.
Jag lever aldrig nu. Jag lever kvar i då och tänker bara sen.
Aldrig nu.
För jag orkar det inte.
Gråten i halsen och slagen i knytnävarna.
Varmt vatten, hård stråle.
Sjunker ihop.
Chokladsåsen gör vaderna ljusbruna och jag upptäcker en reva på det västra benet. Istället för att bry mig riktar jag munstycket mot ansiktet. Hela jag dränks till något annat. Sjunker längre och längre ner tills jag halvligger och inte längre får luft. Tappar allt. Musklerna har sedan sommaren förlorat sin spänst så jag ber dem inte längre att hålla upp mig.
Det största spelet är att sedan resa sig upp, göra en hårinpackning, sminkning och prova olika klädkombinationer. Åka in till stan och leva ett till synes vanligt liv. Att orka med det är det jobbigaste jag någonsin gjort.
Jag lever aldrig nu. Jag lever kvar i då och tänker bara sen.
Aldrig nu.
För jag orkar det inte.
Kommentarer
Trackback