Johanna-Sofie

Det var fel. Allt var rätt.
Men samtidigt så fel.

Alla världar krossades samman till en.
Jag växlar, likt en scitsofren.
Hör inte hemma, men passar in överallt.
Tappar fästet, tappar mig själv.

Eller var jag någonsin mig själv?
Kanske sänker vi oss till standarden som passar.
För sakens skull.
Ser ett steg längre, och agerar.

Allt var rätt. Då och nu.
Men överallt lyser röda stoppljus.
Fast likt en ren i strålkastarljuset.

Aldrig vad jag önskar. Aldrig perfekt.
Närmst jag någonsin kom ..
Då lös ambulansen.

Jag vägrar acceptera.
Jag är bättre.
Även om jag bara måste lära mig tro på det med.