mirror, mirror, on the wall. who's the greatest of them all?

Jag var säker.
Så jävla nöjd över att äntligen, 
kanske,
så med lite tur blev det nu rätt.

Som vanligt, kommer det tillbaka.
Han gjorde fel, och jag vill inte släppa
tillbaka, inte gå tillbaka till gamla tårar.
Vill släppa in nya skratt istället.

Konversationerna rullar på som de
nätterna då vi satt uppe till 5 och kedjerökte.
Tills ögonen sved och läpparna var förstörda.

Idag är mitt hjärta så blockerat att jag
ibland måste kolla så det finns kvar.
Hans slog fortare än någonsin,
och med orden:
"om du går nu skulle jag bli förstörd"
stannar han mitt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback