Tyst, mycket och bara smått surr.

Ibland kan man känna .. ja, inte rastlöshet, inte utmattning utan en blandning av de båda två. När dagen är över och inget mer finns att göra. Trots att någon måste göra något. Men aldrig gör det.

Flummigt i all ära. Tyvärr.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback