and there it is. the horizon that will bring us down.

Det är klart.
Det är över mellan dem, mina föräldrar, och jag har antagligen en lägenhet med toppenläge i sommar. Det är slut på skrik, hot och kränkningar. Men jag känner skuld. Min syster, hon gråter nätterna långa över detta. Jag sörjer för henne men gråter glädjetårar för mig.

Äntligen får jag vara fri från kedjorna som hållit mig så bunden i för många år.
Även om det bara är för en sommar..






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback