faith.

Have a little faith.

Vissa tror på ödet. Jag har själv aldrig gjort det men börjar fan undra om inte alla har någon speciell roll att uppfylla här i samhället. Även om det är en liten en så måste vi vara just den typen av person som vi är. Inte nödvändigtvis den vi själva väljer att vara, eller ens den vi vill vara. Kanske finns det de som inte ens är sig själva.

Jag har alltid varit en typ av person, i alla sammanhang utses jag som 'the bad guy'. Inte med mening, och ibland förtjänar jag inte titlen, men den finns alltid där. Aldrig har jag påstått att jag är en ängel. Men dessa negativa händelser verkar ha etsats sig fast i mitt liv och tänker inte lämna mig ifred.

Tröttheten kommer smygandes. Hur mycket jag än kämpar och faller så blir det inte bra. Länge trodde jag att det var mitt fel, jag fick skylla mig själv för allt som hände. Det var aldrig sant, utan bara 'ensam är du stark' som kom och bet mig i röven.

Om det blir bättre vet jag inte. Funderar inte mycket över det heller, eller framtiden över huvudtaget.
Allt som finns är nu. Trots att jag inte riktigt gör det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback