härdad men bräcklig.

Min hud är härdad så det spelar ingen roll. Min själ är bruten så hjärtat skyll din smärta på mig. Här ligger inte bara din utan så många andras redan. Det är okej. För i var historia behövs en bov, man behöver någon att lägga skulden på. Det är naturligt och acceptabelt. Att säga annat är ren lögn, så gör vi alla.

Jag hade under det gångna året lärt mig hur min åsikt också betyder något, att jag har rätt till mina egna känslor och min uppfattning. Att jag faktisk också kunde ha rätt. Hela det stämmer ju inte riktigt i praktiken. Och nej, jag tycker inte synd om mig själv.

Ville så gärna ta avstånd från allt som hände, det kändes enklare att bara säga att det inte gjorde något. Men det gjorde allt, för det var inte okej. Och jag är inte okej. Aldrig har jag varit på denna botten.

Så skyll på mig hjärtat, för så många kan inte ha så fel.
Alla fingrar pekar åt ett håll. De pekar på den skyldiga.
Det är enklast, och i denna lata värld finns då bara det.
Skyll på felet. För dem är det jag.

Detta är inte okej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback