Johanna-Sofie

Äntligen är allt ute i det öppna. Äntligen kan man andas. Eller vänta här nu.. Nej det kan man ju fan inte alls. Det är bara skit överallt. Jävla piss. Äh, kan inte göra annat än att skratta och tänka på annat. Så vad tänker jag på. Bara äckliga förstörda ryckningar i armarna kommer fram. Om någon sett mig ligga på det golvet hade de trott att jag rymt från ett hem eller något!

Jag skyller på söndagen.
Jag skyller på situationen.
Men aldrig på mig själv.

Jag har accepterat mig själv.