no sé.
Jag vet inte om jag gör rätt eller fel. Allt som är sant är att jag är ute på hal is. Lite halare än vanligt. Men jag gillar det. När som helst kan en bomb explodera, om man alltid ska vara vaken måste man också vara närvarande. Kanske genom det kan jag hitta det jaget som försvann i somras.
För jag vet inte vem jag blivit. De senaste veckorna har snurrat i limbo. En stor jävla tunnel utan slut. Jag är dessutom klaustrofobisk. Jag drömmer inte längre, gör varken planer eller lever efter impulser. Just därför att jag har inga. Har stängt av hela känslosystemet sen .. ja typ nyår kanske? Det var för mycket under den perioden och någonstans tog det stopp. Jag pallade inte trycket. Ryggade tillbaka och njöt av absolut ingenting.
Det är inte jag.
Jag har ett enormt temprament som styr allt jag gör i stort sett. Lever efter känslor, inte efter tankeverksamheten eller tanken på konsekvenser. Jag kanske sällan är riktigt glad men jag är inte död.. Kontroll, den är alltid där, och ibland även på fyllan.
Men inte nu.
Så .. jag vet inte vad som är rätt eller accepterat längre.
Inte när alla skyltar pekar åt olika håll..
För jag vet inte vem jag blivit. De senaste veckorna har snurrat i limbo. En stor jävla tunnel utan slut. Jag är dessutom klaustrofobisk. Jag drömmer inte längre, gör varken planer eller lever efter impulser. Just därför att jag har inga. Har stängt av hela känslosystemet sen .. ja typ nyår kanske? Det var för mycket under den perioden och någonstans tog det stopp. Jag pallade inte trycket. Ryggade tillbaka och njöt av absolut ingenting.
Det är inte jag.
Jag har ett enormt temprament som styr allt jag gör i stort sett. Lever efter känslor, inte efter tankeverksamheten eller tanken på konsekvenser. Jag kanske sällan är riktigt glad men jag är inte död.. Kontroll, den är alltid där, och ibland även på fyllan.
Men inte nu.
Så .. jag vet inte vad som är rätt eller accepterat längre.
Inte när alla skyltar pekar åt olika håll..
Kommentarer
Trackback