Run to the water.
Står mitt i folkvimlet. Hör skratt och jubel, ser leenden och kyssar. Men men egen mun har klingat fast vid leendet som numera ser ut som en grimas åt killen till vänsters armsvett. Det är äckligt. Hela scenariot.
Allt är lätt att glömma i början, det är därför vi alla håller oss i rörelse. Håll sinnena alerta för då slipper du lugna ner dig. När man kommer ihåg att andas kommer man också ihåg vad man känner. Det är självmord. Inte bildligt talat. Eller inte längre iaf. Vad som händer sen vet jag inte. Kanske är det därför jag inte vill tänka på framtiden längre, för jag vet inte om den finns där. Istället fokuseras allt på nu och här, vad finns där för att hålla mig kvar. Positiva tankar är nycklen. Även om de är små. En gratis cigg? Ja, tack!
Allt är lätt att glömma i början, det är därför vi alla håller oss i rörelse. Håll sinnena alerta för då slipper du lugna ner dig. När man kommer ihåg att andas kommer man också ihåg vad man känner. Det är självmord. Inte bildligt talat. Eller inte längre iaf. Vad som händer sen vet jag inte. Kanske är det därför jag inte vill tänka på framtiden längre, för jag vet inte om den finns där. Istället fokuseras allt på nu och här, vad finns där för att hålla mig kvar. Positiva tankar är nycklen. Även om de är små. En gratis cigg? Ja, tack!
Kommentarer
Trackback