01:04

Jag trånar, jag ber.
På mina bara knän jag skrapar,
sår som hade kunnat fylla sten.

Ett eller två andetag,
jag vet inte om det blev fler.

En grå vind och smutsig canvas,
jag trånar och ser,
lycka men ändå kan jag inte le.
Vad är kärlek utan hat
och vad är jag utan mat?

Allting snurrar och jag står aldrig still.
Men ändå kan jag inte få det till att
få plats i min lilla pastill.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback