it's still bleeding.

Sitter i en känslofylld men ack så tom lägenhet och röker på mina sista cigg. Egot mår sämre än bakfyllan, fy fan det blev inte bra. Det var ord jag inte kommer ihåg, men en massa känslor som jag inte kunde göra annat med än att hålla inne. Ta ett andetag och sätta det i ord, inget hjälpte.

Gammal musik spelas i bakgrunden. Ölen kommer från alla håll. Ler mot fel person, tänker på rätt. Glömmer mig själv och hittar bara en plats att plocka upp mig själv på igen. Överallt finns påminnelser av vad jag lovat att inte vara. Jag blir det.

Måste tydligen döva mer för att komma över vad jag inte borde veta. Måste glömma det som kallas verklighet. En äldre som köper lägenhet utan att flytta, en yngre som skryter om vad som aldrig hände. En givande som uttrycker stolthet medans jag lider. Tappar fotfästet helt när den med fula tatueringar visar vad som en gång gick förlorat.

Vet inte vart jag står, vet inte vart jag är på väg. Hittar ingen lösning på det problem som jag inte ens kan namnet på. Kanske är det meningen. Att gå i blindo tills vägen tar slut för att sedan inse att det var fel väg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback