nyårshelg. lördag.
Var nyårshelg är det samma sak.. Jag själv med mat och filmer. Den enda sysselsättningen är att smsa folk utan att få svar, röka någon cigg i desperation. Och försöka stöta bort familjen bäst det går.
Detta året var jag så trött att jag hittade en ny sysselsättning. Tända lågan under handleden och glömma att andas. En kick som aldrig kommer svika mig. Vart jag än går i livet så följer denna ovana med mig. Jag försökte göra mig av med den, men jag börjar undra om jag verkligen försökte på riktigt. Att jag endast gjorde det för utstrålningen av att kämpa någon kamp som folk kan respektera, sympatisera. Vilken hycklare!
Som en annan missbrukare kämpar jag aldrig tillräckligt förrens jag ser något jag verkligen kan vinna på det.
Jag har börjat fundera. Om man lever olika liv eller med olika personligheter. Kan du någonsin känna dig hel då? En halva är aldrig en hel, så hur skulle en människa utan sin hela kunna vara sig själv? Vet vi vem vi är egentligen eller är vi alla kameleonter till omgivningen. Det går inte att vara en självständig individ när hela världen försöker få dig till att vara någon annan än vad de vill att du ska vara.
För att vara sig själv måste man leva endast efter sina egna val. Men för en människa att leva ett isolerat liv är samma sak som en självald undergång. Vårt psyke klarar inte av att leva själva, och vårt känsloliv klarar inte av att vara i fel omgivning.
Så vilka odds har vi egentligen på att vara hela, på att vara oss själva?
Vilken chans har vi att överleva i en värld som inte är vår?