out of the night that covers me.

Det blåser hårt ute.
En bitande kyla som jag inte känner av. Allt jag ser är ciggen, men all kraft går åt till att hålla tillbaka de brinnande tårarna som en skarp kontrast till luften omkring mig. Till det kala inret.

Övergångsställe, bilarna kör.
Jag varken hö eller ser. Bara går. Fötterna leder mig ingenstans. Jag har gett upp hoppet. Låt mig ligga i en koma då, då slipper jag iallafall känna.

Ta mig till en plats långt härifrån och sluta lek med mig. För spelet har gått för långt. Jag har slutat följa reglerna, började hoppas och tro. På något ljus och fint som lycka. Den finns ju överallt omkring. Men inte här.

Här är det kallt och allt känns tungt.

Skär, bit och klös.
Det spelar ingen roll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback