söndagsyra.
Andetag. Många andetag, lite luft och ännu mindre syre. Det förs fram och tillbaka genom luften likt en tanke som försvinner ut ur sikte. En handling som bara finns i fantasin. Ända tills den inte finns där längre, nu finns den i historien. I det förflutna. Mitt förflutna.
Han tar mig bakifrån på balkongen, jag fyller mig själv med rödvin. Allt vinglar. Folk finns överallt. Jag får dem till att bjuda frivilligt, några är glada andra nedstämda. Men jag känner inget längre. Bara ett sorts tomrum. Jag vet vad jag ville ha en gång, för många gånger visste jag exakt vad som var vad. Men nu har jag gett upp kampen. Jag tar det jag får.. Men när jag får kyssar som startar känslor och kramar som får mig att minnas. Då blir all logik mer öl som konsumeras. För jag får inte ihop det annars. Måste låta alla tankar försvinna för att känslorna ska få plats.
Men känslor får inte alltid ta den plats de behöver. För nu helt plötsligt står jag nykter men snurrar fortfarande. Fast i en dimma som jag inser är ganska lugnande. För jag ser svart, jag ser rött. Och jag känner .. absolut.
Han tar mig bakifrån på balkongen, jag fyller mig själv med rödvin. Allt vinglar. Folk finns överallt. Jag får dem till att bjuda frivilligt, några är glada andra nedstämda. Men jag känner inget längre. Bara ett sorts tomrum. Jag vet vad jag ville ha en gång, för många gånger visste jag exakt vad som var vad. Men nu har jag gett upp kampen. Jag tar det jag får.. Men när jag får kyssar som startar känslor och kramar som får mig att minnas. Då blir all logik mer öl som konsumeras. För jag får inte ihop det annars. Måste låta alla tankar försvinna för att känslorna ska få plats.
Men känslor får inte alltid ta den plats de behöver. För nu helt plötsligt står jag nykter men snurrar fortfarande. Fast i en dimma som jag inser är ganska lugnande. För jag ser svart, jag ser rött. Och jag känner .. absolut.
Kommentarer
Trackback