det är mörkt. ingen ser mina blåmärken i natt.

det var flera öl, och många skratt.
Vi hade raketer flygandes kring oss.
två ansikten som kollar 2sekunder för länge.
ingen visste vad den andre tänkte men samtidigt visste vi precis.
det är ganska ironiskt ibland, livet som det kallas.
Vi delade en säng, vi delade en kyss
och avslutade kvällen med en kram.

en naturlig gång som är gnaglig.
full av misstankar och förhoppningar.
mixade sinnesstämningar.
tar en öl till för att dämpa oron,
få de hoppande knäna att lugna sig.

nästa dag gråter jag inombords,
springer flera mil runt huset.
förvirrad, förtvivlad och förargad.
jag skakar likt en narkoman med abstinens.
ser sjukligt ut.

ett samtal.
jag är ute i skogen.
parkera bilen, släck lamporna.
av med skorna.

euroforisk gick jag med stapplande steg till dörren.
kommer in med en jävla flin över mina sönderbitna läppar.
jag fick mitt.
monstret var lugnt för en stund.
kanske en timme till innan jag minns,
inser.

vad jag egentligen ville ha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback