det var en gång..
En gång fanns där något ljust och ett leende som spred sig från öra till öra. Något svart och kletigt tog tag i hennes lilla huvud och skakade om allt det fina tills inget längre låg på sin plats. Hon förlorade aldrig sin skönhet men hon tappade bort den, och det ljusa leendet försvann under många år.
För när hon var tvungen att omorganisera och växa upp på samma gång, det var rörigare än någonsin. Upp var ner och ner var åt vänster. Helt kaiko!
Men när sommaren nu närmar sig kom det ett nytt ljussken som hon inte var van vid. Det lös över hela henne och skrämde tills hon stod stilla och stirrade rakt in i dess mitt. I hennes drömmar omfamnar hon ljuset men inte nu, inte när det står sådär rakt framför henne.
Varför inte? Jo för i hennes sinne ser hon hur ljuset lurade in henne i det svarta kletet som förstörde hela barndomen. Det är inte sant men hon ser det så. En försiktighet i att vända ryggen till och sen om ljuset följer efter.
När hon gick, såg hon till sin förvåning att strålarna gjorde just det.
För när hon var tvungen att omorganisera och växa upp på samma gång, det var rörigare än någonsin. Upp var ner och ner var åt vänster. Helt kaiko!
Men när sommaren nu närmar sig kom det ett nytt ljussken som hon inte var van vid. Det lös över hela henne och skrämde tills hon stod stilla och stirrade rakt in i dess mitt. I hennes drömmar omfamnar hon ljuset men inte nu, inte när det står sådär rakt framför henne.
Varför inte? Jo för i hennes sinne ser hon hur ljuset lurade in henne i det svarta kletet som förstörde hela barndomen. Det är inte sant men hon ser det så. En försiktighet i att vända ryggen till och sen om ljuset följer efter.
När hon gick, såg hon till sin förvåning att strålarna gjorde just det.
Kommentarer
Trackback