Johanna-Sofie

Jag kunde släppa min sköld av perfektion, bara för att bli helt kär i dess brister. Rädslan inför ensamhet försvann med tiden då jag började bli besatt av fel och brister. Hos mig och andra. Fikserad och manisk. En identitet som jag inte tidigare utforskat.

Beroenden, eller en del av personligheten. Rökare, utseendefixerad, krävande eller hysteriskt. Vart går gränsen för att dessa ska vara postitiva/negativa. Eller ligger kurvan i hurvida situationen råkar se ut där de uppstår.

Förvirrad och bortkommen i det egna hemmet. Illamående smärta som kommer från egna handlingar, vem finns då att beskylla? Ingen och allt.

Tröttheten är slående. Nästan förlamande.