söndag 6 februari.
Jag har beslutat nu att kapa banden. Iallafall med mina föräldrar. För tillfället måste jag, för annars vet jag inte i vilket svarta hål som jag kommer att hamna i. Jag har inte råd med det. Dessutom, varför skulle jag tvingas radera allt mitt arbete med att gå vidare, att bli en bättre person än den jag var innan.
En som ljög för att må bättre. En som smög runder och sysslade med helvetets all skit. En som grät var kväll för att hon inte dög.
Nu förtiden gör jag endast det när jag träffar dem. Men jag har kommit till insikt. Min far kommer aldrig att vara stolt över mig, nöjd med den person som jag är. Och jag kommer aldrig sluta ta åt mig av hans kritik.
Det är över. Jag har en hyresvärd och en chef, inte en far. Jag har ett sjukt förflutet, inte en mamma. Jag har en lillasyster som kommer i kläm.
Det var allt.
En som ljög för att må bättre. En som smög runder och sysslade med helvetets all skit. En som grät var kväll för att hon inte dög.
Nu förtiden gör jag endast det när jag träffar dem. Men jag har kommit till insikt. Min far kommer aldrig att vara stolt över mig, nöjd med den person som jag är. Och jag kommer aldrig sluta ta åt mig av hans kritik.
Det är över. Jag har en hyresvärd och en chef, inte en far. Jag har ett sjukt förflutet, inte en mamma. Jag har en lillasyster som kommer i kläm.
Det var allt.
Kommentarer
Trackback